Louisephoto

Vi parkerade bilen och packade på oss själva så mycket utrustning vi trodde vi kunde bära med oss. Sedan kanske 1 km till rakt ut i djungeln på en stig som jag egentligen inte ens vill kalla stig. Men kan inte riktigt sätta ord på det. Till att börja med fick vi går tre omgångar för att få med oss allt. Väl framme så gör vi ett litet läger med alla våra saker och mat och allting. Jag trodde att alla var dykare och skulle hjälpa till men det var bara två dykare, jag som officiel fotograf och hjälp vid ytan om det skulle bli en emergency av det. Och sedan två killar som skötte klättringen. Javisst, KLÄTTRING! det visade sig då att denna cenote är som tänk er en stor boll och man öppnar upp lite i över kant. Alltså vi hissade ner oss själva med hjälp av rep och selen och allt ca 25-30 meter. Även utrustningen hissades ner var för sig. Jag hann inte riktigt med i huvudet innan jag också hade hissat ner mig själv i ett rep iklädd i våtdräkt med kameran runt halsen och cyklopet runt armen och mina joggingskor på fötterna. Tydligen så skulle vi klättra upp sedan och behövde mina jogging skor då. Men det fattade jag inte heller fören vi faktiskt var på väg att klättra upp igen. Känslan att hissa sig ner i ett rep var obeskrivlig men känslan att landa i vattnet med våtdräkt och jogging skor var bara skumt. Våtdräkten gör ju att jag är flytande men skorna gjorde också att jag var ännu mer flytande om mina fötter. Och första minuten i en cenote så kippar jag bara efter andan innan kroppen har hunnit vänja sig med den kalla kroppstemperaturen.

Jag fattade typ inte vad som hände fören jag hade kommit hem till mitt rum igen. Väl i vattnet så skulle jorge och den andra snubben dyka ner och kolla lite med mera. Djupet dom kom ner till var 100 meter och då kunde man ändå gå ännu djupare.Jag simmade runt och fotade lite här och var och höll koll på tiden och så när dykarna skulle komma tillbaka.,  När vi skulle upp sedan så fanns det som en Ö i mitten av denna cenote så vi klättra upp på stora stenblock med mera till den högsta punkten vi kunde ta oss till själva. Sedan fannst det yttterligare två rep som vi skulle ta oss upp för. ett rep fästes i mitt sele och det andra repet skulle jag klättra upp för förhand. Första 2 metrarna var det bara ett rep i luften liksom och sedan kom det lite berg vi kunde fästa fötterna på. Jag var fortfarande så förvånad över allt med klättring och rep och djup och allt som denna expidition hade med sig men upp kom jag. I våtdräkt känner man sig ju mer eller mindre som en robbot och sedan ska man helt plötsligt klättra med allt. Upplevelse helt klart!!Jag blir ju panikhungrig jämt när jag gör något så vi käkade massor innan vi började planera att ta oss tillbaka. Lagom trött efter detta och sov ca 13 timmar i natt och känner att det blir tidigt ikväll också:!

Idag så had ejag dykning på eftermiddagen och jag hade min första grupp aldeless själv under vattnet. Spännande men var hur coollugnt som helst.

Igår kväll slog jag upp min tå också. Slog i den utanför min port och svor lite för mig själv men tänkte inte mer på det. Täntke på att det kändes blött underfötterna, men klimatet här är ju ganska varmt så att man svettas skulle ju inte vara första gången. Utanför min dörr i ljuset ser jag att det är blod i pricip överalltdär jag passerat och när jag väl kommer in i mitt rum och möter Paola så får hon mer eller mindre panik och springer runt osm en dåre utan att veta what to do!

köra in foten i duschen och paola rotade i min väska efter första hjälpenväska typ och plocka om det där. Det som oroade mig mest var att dyka med ett öppet sår. För det är som om man skinnflott tån lite djupare än man borde om man nu skulle få för sig att skinnflå något. Och idag påväg till jobbet efter att jag varit och ätit slåt jag upp det igen så att det börjar blöda på nytt... TYPISKT MIG!

Här kommer lite mer bilder från igår.