Louisephoto

Jag sitter nu i den tid som jag i veckor har väntat på. Det var tyngre än jag förväntat mig att få fram ett hejdå. Men med ryggsäcken på ryggen och min bästa vän kameran på axeln tog jag steget genom dörrarna och kan inte låta bli att le lite för mig själv. Bara känslan av att vara på en flygplats ger en speciell känsla. Dock är denna flygplats en av de tråkigare som jag satt min fot på, och jag har ändå samlat på mig ett antal flygplatser från världen över att jämföra med.

Så jag hittade en nära bekant till mig alltså starbucks coffee. Så med en kaffe i handen sitter jag själv, men fri, fri att leva mitt liv. Lite musik i öronen så är allt som det ska vara. Långt bort från sverige, ett behagligt klimat och massa äventyr och platser att utforska.

Mina tankar vandrar vidare till detta de flesta är så rädda för att vara själva, att resa själva eller att ta egna beslut. Jag har kommit fram till att det är en av livets lärdomar, för det handlar inte om mod, för jag känner mig inte som en speciellt modig person i alla fall. Jag tror att det egentligen handlar om hur nyfiken man är, att våga ta steget och uppleva det man vill, se allt man drömt om och hitta vänner världen över som man ej trodde existerade. Man lär sig att ta sig igenom större problem än "Vad ska jag ha på mig idag?" eller "Ska jag platta eller locka håret idag?"

Jag vill se allt, göra allt och hälst samtidigt men jag vet också att pga detta har jag en bredare tanke bana än många andra och man kan jamföra saker med alla erfarenheter som man har från allting man varit med om.

Jag bara längtar efter att jag får sätta min fot på hostelet och sätta mina planer i bruk, men fram tills dess ska jag avnjuta min kaffe och spana in lite folk och fördriva min tid.