Louisephoto

Nu är vi i Australien. Skaffat oss en sjukt fräsh större än vad jag kunnat fantisera om lägenhet. Tok bra läge i princip nere på stranden. Fullt utrustat kök, dubbelsäng, garderob med spegelskjutdörrar. Ordentligt badrum och stor plattv och en fet ballkong.

Vi har fixat både mobilnummer bankkonto skattenummer och engelsk CV så idag ska vi langa ut dom där ansökningarna och se om vi kan hitta något napp. Jag ska träffa Danne idag också och se hur det blir med min framtid som divemaster jobb m.m. Har en känsla av att man inte klarar sig att gå runt ekonomiskt, men får se hur det går sen. Vädret är fortfarande mycket till och från så i dykbranschen går man bara och väntar på att allt ska lägga sig så att man kan gå ut med båt.

Danne kunde även hjälpa oss att skaffa cykel vilket blir en skön underlättelse här. Mina fötter hatar mig för att jag går så mycket just nu.

På flyget hit såg vi en dokumentär som heter sharkwater. Stark dokumentär som påverkar varenda en av alla som ser den. Jag rekomenderar verkligen att ni ser den. Sjukt givande och grym dokumentär som förändrar hela ens syn.

Igår såg vi även en film som heter the Kings speach. Också grym, handlar om en kung som stammar och hans liv typ. Mycket bättre än vad jag hade tänkt mig.

Vi tar iallafall en dag i taget och försöker få så mycket som möjligt gjort. Har hittat ett gym också som vi ska förhoppningsvis hitta till. Vi har ju gym här i huset där vi bor men det finns inga fria vikter och det är det vi båda egentligen är mest intresserade av.

Lägenheten som vi nu bor i är liksom i ett stort resort. Så nu när det är lågsäsong så hyr dem ut fulltutrustade lägenheter till sånna som oss. Så vi har tillgång till allt som alla andra hotellgäster. Pool bastu, grill tennisbanor, tvättstuga. Sjukt bra. Och som sagt det ända som skiljer oss från stranden är en väg. Har tagit lite bilder här på stranden utanför oss.

Nya Zeeland är nog en av de battre länderna jag tillbringat min tid i. Landskapet, människorna kulturen och hela samhället tilltalar mig otroligt. Ingen dag är densamma lik, ingen väg ser exakt lika dana ut och en körsträcka på 4 timmar är utan några som helst problem. Man kör genom naturreservat efter naturreservat och bergen som toppar varandra och alla med vackra dalar med ännu vackrare floder och massvis med djur av olika slag. Allt från kossor till laman till hjortar till miljarder av får. Att köra bil i det här landet är en fröjd för ögat. Nästan lite för mycket för hjärnan att ta in och bearbeta. Ta in och förstå hur allting egentligen se rut och hur fantastiskt stort allting I slutändan är.

Från att vandra tre mil I vulkanmiljö i en sorts ökenhetta, där alla formationer är skapta av lava. En mil rakt uppåt, då mjölksyran ville vara med I liken också. En mil rakt nedåt, rent psykiskt att orka, och en mil plan mark då tankarna bara vandrade på hur skönt det skulle vara med en säng. Men i slutändan är Tongariro nationalpark en av de bästa upplevelsena i mitt liv.

Till att hamna i Able tasman nationalpark, där det mesta egentligen handlar om långa stränder turkost vatten och sola och bada. Vandra i djungeln kändes inte längre lika exalterande som alla pratat om. Djungel finns ju överallt och det är ändå någonting som jag gjort ett antal gånger i ett antal länder. Så vulkan upplevelsen står fortfarande höst i kurs.

Just nu sitter jag i en stad som heter Franz glaciär. Sitter och funderar lite på hur sjukt det egentligen känns att gårdagen tillbringades på en strand i Able tasman nationalpark och solade och badade, imorgon väntas en heldags vandring i glaciärer. Jag har inte ens med mig tillräckligt mycket kläder för ett sånt här äventyr. Helikopter tur upp på glaciären sedan någon vandring ett antal timmar innan helikoptern är redo att föra oss ner till byn igen. Känns som om det kommer bli en upplevelse jag också kan sätta upp på min top 10 lista.

Det är såhär jag vill leva mitt liv. Man väljer vilja äventyr man ska ta sig an den här dagen, mest egentligen beroende på vilket humör man är på för tillfället. Vilket känns ganska bra. Planerna blir nästan bara bättre och bättre. Fiske i kaikura väntar, fallskärmshoppning och rafting någonstans på vägen och ett besök i hobbitland(också en film jag borde sett innan vi kom hit).

Jag trodde ändå att vi skulle kolla mer på film och liknande på kvällarna. Men dagarna flyter ihop och en dag känns helt plötsligt som två dagar på grund av alla intryck. Vi äter lätt billig mat som mest består av pasta. Vi bor tre personer i en bil.

Jag rekommenderar nog alla att åka hit. 40 timmar är på något sätt nu såhär i efterhand värt det.

Allt för att få se, uppleva och föralltid minnas dagarna som dessa.