Louisephoto

2013-02-07
07:20:15

Franz glacier

Nya Zeeland är nog en av de battre länderna jag tillbringat min tid i. Landskapet, människorna kulturen och hela samhället tilltalar mig otroligt. Ingen dag är densamma lik, ingen väg ser exakt lika dana ut och en körsträcka på 4 timmar är utan några som helst problem. Man kör genom naturreservat efter naturreservat och bergen som toppar varandra och alla med vackra dalar med ännu vackrare floder och massvis med djur av olika slag. Allt från kossor till laman till hjortar till miljarder av får. Att köra bil i det här landet är en fröjd för ögat. Nästan lite för mycket för hjärnan att ta in och bearbeta. Ta in och förstå hur allting egentligen se rut och hur fantastiskt stort allting I slutändan är.

 

Från att vandra tre mil I vulkanmiljö i en sorts ökenhetta, där alla formationer är skapta av lava. En mil rakt uppåt, då mjölksyran ville vara med I liken också. En mil rakt nedåt, rent psykiskt att orka, och en mil plan mark då tankarna bara vandrade på hur skönt det skulle vara med en säng. Men i slutändan är Tongariro nationalpark en av de bästa upplevelsena i mitt liv.

 

Till att hamna i Able tasman nationalpark, där det mesta egentligen handlar om långa stränder turkost vatten och sola och bada. Vandra i djungeln kändes inte längre lika exalterande som alla pratat om. Djungel finns ju överallt och det är ändå någonting som jag gjort ett antal gånger i ett antal länder. Så vulkan upplevelsen står fortfarande höst i kurs.

 

Just nu sitter jag i en stad som heter Franz glaciär. Sitter och funderar lite på hur sjukt det egentligen känns att gårdagen tillbringades på en strand i Able tasman nationalpark och solade och badade, imorgon väntas en heldags vandring i glaciärer. Jag har inte ens med mig tillräckligt mycket kläder för ett sånt här äventyr. Helikopter tur upp på glaciären sedan någon vandring ett antal timmar innan helikoptern är redo att föra oss ner till byn igen. Känns som om det kommer bli en upplevelse jag också kan sätta upp på min top 10 lista.

 

Det är såhär jag vill leva mitt liv. Man väljer vilja äventyr man ska ta sig an den här dagen, mest egentligen beroende på vilket humör man är på för tillfället. Vilket känns ganska bra. Planerna blir nästan bara bättre och bättre. Fiske i kaikura väntar, fallskärmshoppning och rafting någonstans på vägen och ett besök i hobbitland(också en film jag borde sett innan vi kom hit).

 

Jag trodde ändå att vi skulle kolla mer på film och liknande på kvällarna. Men dagarna flyter ihop och en dag känns helt plötsligt som två dagar på grund av alla intryck. Vi äter lätt billig mat som mest består av pasta. Vi bor tre personer i en bil.

 

Jag rekommenderar nog alla att åka hit. 40 timmar är på något sätt nu såhär i efterhand värt det.

 

Allt för att få se, uppleva och föralltid minnas dagarna som dessa.

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: